Recensioner
Katarina Pilotti tar sig an dessa fullt ut romantiska romanser med total övertygelse. Dessa sånger är inga nedtonade salongssmycken, utan ofta rent operamässiga eller virilt folkliga verk. Pilotti har de vokala och intellektuella verktygen för att möta denna utmaning med fullständig skicklighet och passion. |
Solistkvartetten gestaltade sina insatser med finess. Inte minst sopranen Katarina Pilotti excellerade med sin förmåga att med karaktärsmässig lyhördhet återspegla de implicita subtila nyanserna i Mozarts partitur. |
Katarina Pilotti sjunger här fantastiskt. Det är inte tungt och
släpigt utan istället väldigt lyriskt och slankt
även i det djupa läget. Hennes röst har en sagolik timbre på höjden vilken nästan fuktar tårkanalerna. Dessutom lyckas hon artikulera bra både i ornamenten och i bottenläget. |
Dove Sono-förlagan Agnus Dei sjungs underbart vackert av Pilotti. Det var absolut höjdpunkten i kvällens konsert. Det var kontrollerat, känslofullt och skimrande. |
Katarina Pilotti presenterade sig med tre visionära havsromanser
av Gösta Nystroem, en av Sveriges mest egenartade tonsättare.
Den drömskt sällsamma musiken tolkades med en suggestiv
intimitet och intensivt klangfull timbre som visar på Katarina
Pilottis stora artisteri.
[...] Katarina Pilotti avslutade första avdelningen med fem romanser av Richard Strauss. Stora teknikkrav, stort temperament och stora gestaltningskrav finns alltid hos denne senromantiker i hans romanser. Den spräckliga tonaliteten, operamässiga sångkraven och virtuosa pianosatsen avskräcker amatören. Klangskönt, valörrikt och insiktsfullt förmedlade Katarina Pilotti sina tolkningar av Strauss sånger, alla sensibelt ackompanjerade av Michael Engström. |
[...] och med den insikten står och faller dessa
oändligt sköna "Vier letzte Lieder". Nu kunde vi
i hennes ansikte och i sången följa färden från
den första sången vårliga under av ljus och
fågelsång, via höstens fallande löv och trötta
ögon till insomnandets transcendentala visioner av själens fria
svävande och den sista sångens åldrade vishet och lugna
väntan på döden.
Här var jag sällsynt nog nära att gråta, så gripande gestaltade Pilotti denna aftonrodnadens sång med dess stilla glädje och bekymrade deltagande. Den skrevs ju av en 84-årig man i exil, som i över 50 år varit gift med sin favoritsångerska, Pauline de Ahna. Och som här allra sist citerar sitt eget ungdomsverk "Tod und Verklärung". |
Pilotti fick in den ena fullträffen efter den andra.
Som Margareta i Gounods Faust glänste hennes röst
som det juvelskrin hon sjöng om.
|
Katarina Pilotti gjorde här en bländande tolkning,
och rösten rörde sig obehindrat mellan folkvisa,
bel canto, renässanstårar och nordisk kulningsklang.
|
Peterson-Bergersångerna sjöng hon älskligt
och återhållet för att öka i flödighet
och inlevelse när hon kom tillbaka med Ture Rangström
och fullständigt strålade i Stenhammartonsättningarna.
En perfekt kombination av lyrisk sötma och dramatisk inlevelse
hade hon i Runebergsdikten Flickan kom från sin älsklings
möte. Över huvud taget visade Katarina Pilotti i både
röst och plastik en underbar känsla för romansens
ömtålighet.
|
Och med Katarina Pilotti som sångsolist var framgången
säkrad. Hon strålade ikapp med sin kreation i solgult
och rödorange och fick visa sin naturliga publikkontakt och
sin mångsidighet i sången, med och utan mikrofon. Där
fanns sug i "Vilja-sången", glittrande livsglädje i
"I could have danced all night" och koncentrerad inlevelse i
Ellingtons "Heaven". Och lysande klingade Rosinas berömda
cavatina trots stelbent uppbackning till hennes läckra koloraturer.
|
Katarina Pilotti, en av landets verkligt talangfulla sopraner
med elegant klanghöjd, härligt klar intonation och inte
minst, bjudande en eminent framställningskonst, tolkade sina
partier med förväntad sublimitet.
|
Tre personligt sensibla Poulencromanser, överdådigt
klangligt draperade, fick genom Katarina Pilotti en aura av första
klassens artisteri.
|
Katarina Pilotti made a delightful Barbarina.
|
Katarina Pilotti inledde med att sjunga Schubert alldeles
förträffligt. Med mjuk och varm stämma framförde hon
bl.a. "Der Hirt auf dem Felsen, op. posth 129" med text av Wilhelm
Müller samt några sånger av Poulenc till Vilmorins texter,
allt utfört med stor inlevelse.
|